Vikingen Leif Eriksson

Leif Eriksson var troligen den första europé att upptäcka och landstiga Nordamerika ungefär 500 år före Christoffer Columbus. Leif Eriksson föddes på Island omkring 970. Då hans far, Erik Röde, dömdes för dråp var familjen tvungna att lämna Island. De begav sig ut på en tre år lång resa västerut och landsteg så småningom på Grönland, där de skulle komma att bosätta sig. Leif Eriksson var en duktig sjöfarare och begav sig ut på resor. Runt 1000 ska han som första Europé ha landstigit i Nordamerika. Vikingarna var duktiga handelsresande, säkra seglare och farliga krigare.

Locka folk till Grönland

Efter tre år på Grönland bestämde Erik Röde att starta en koloni. Han återvände till Island för att locka till sig eventuella bosättare. För att göra det nya landet mer attraktivt kallade han det för Grönland, en propaganda som skulle visa sig ha positiv effekt. På Grönland bedrev vikingarna samma aktiviteter som de gjort i Norden och Skandinavien. De jagade, fiskade, brukade jorden och bedrev handel med ursprungsbefolkningen, eskimåerna. Vikingarna blev Europas exportör av elfenben. Det såldes till adeln och kyrkan, som i sin tur tillverkade smycken och dylikt av materialet. Vistelsen på Grönland skulle komma att bli kort, och vikingarna lämnade Grönland på grund av valrossen, då efterfrågan på elfenben sjönk i Europa på 1300- talet.

Slut på handeln med Europa

Anledningen till att vikingarna lämnade Grönland kan vara många. Sammandrabbningar med ursprungsbefolkningen kan ha med saken att göra. Intresset för landet försvann och man återvände hem till Island och Norden. En teori är att det var på grund av den låga efterfrågan på elfenben, och det lägre priset gjorde inte vikingarnas handel med Europa lönsam. Detta kan ha varit den viktigaste inkomstkällan för nordborna, så de bestämde sig för att flytta hem till Norden igen, och försörja sig på lantbruk och jakt, så som de gjort tidigare. Detta rön, om det stämmer, bevisar att vikingarna var kloka handelsmän som hade kontakt med adeln och den Europeiska kyrkan, och inte alls det våldsamma folk som de så ofta porträtteras som.